Muncancer

I nyheterna framkommer det ofta att snus ökar risken för cancer i munnen och svalget. I verkligheten stöder inte litteraturen detta påstående. I samband med detta påstående refererar man ofta till en stor svensk kohortstudie som behandlar snusets hälsorisker, i vilken man följde med 9976 svenska män under åren 1973-2002, och upptäckte att snusare hade högre risk att insjukna i cancer i munnen eller svalget om man förknippade dessa två typer av cancer (Roosaar et al. 2008). Det som ofta inte nämns är att för de snusare som inte rökte ökade inte risken statistiskt signifikant.

Rätt sätt att uttrycka det vore, att personer, som snusar men som inte röker, inte hade en förhöjd risk att insjukna i cancer i munnen eller svalget, men om man inte tog rökning i beaktande i analysen, hade snusare en förhöjd risk. I den senare gruppen var risken att under ett år insjukna 3/10000 (0,03 %), medan den i jämförelsegruppen var 1/10000 (0,01 %). Detta kan även uttryckas (och uttrycks ofta) i form av relativ risk, som formuleras så att snus skulle öka risken för cancer i munnen eller svalget trefaldigt. Eftersom det är frågan om en ovanlig sjukdom vore det önskvärt att även uttrycka förändringen i form av ökning av den absoluta risken. I detta fall ökade snusning risken för cancer i munnen eller svalget med 0,02 procentenheter.

Vad innebär denna trefaldiga risk? Om man använder måttet absolut risk kan man vända på det hela och säga att en försöksperson (oberoende av om han hade rökt eller inte) med 99,97% sannolikhet inte insjuknat under ett visst år, jämfört med en försöksperson som aldrig använt snus (oberoende om han rökt eller inte), som med 99,99% sannolikhet inte insjuknat i cancer i munnen eller svalget. I sannolikhet att insjukna i cancer uppvisade alltså användare och icke-användare av snus en skillnad på 0,02 procentenheter.

Vad kom man egentligen fram till i Roosaars & co:s undersökning? Här är en sammanfattning av resultaten i förståelig form: här används den relativa risken, som i och för sig är ett tillåtet och pålitligt sätt att uttrycka det, men som vi såg ovan ger det lätt en överdriven bild av riskökningen då det är frågan om ovanliga sjukdomar:

-Rökning ökade den allmänna cancerrisken med 26 %
-Snusning ökade inte den allmänna cancerrisken

-Rökning ökade risken för cancer i munnen eller svalget med 560 % för över 75-åriga
-Snusning ökade risken med 310 %, om rökning inte beaktades i analysen
-Snusning ökade inte risken för dem som inte rökte

-Rökning ökade risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar med 23 % -63 %
-Snusning ökade inte risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar

-Rökning ökade risken att dö i cancer med 54 %
-Snusning ökade inte risken att dö i cancer

-Rökning ökade risken att dö i lungsjukdomar med 70 % -100 %
-Snusning ökade inte risken att dö i lungsjukdomar

-Rökning ökade den allmänna dödsrisken med 26 % -63 %
-Snusning ökade den allmänna dödsrisken med 10 % -23 %

Därtill rapporterades en annan intressant sak: Då man följde med tobaksvanor hos 252 män åren 1973-1995 konstaterades det att av 56 rökare hade 28 slutat röka, och sju övergått till att använda enbart snus. Av 60 snusare hade ingen övergått till att röka.

Författarna konstaterar själva att eftersom man inte följde med alla försökspersoners tobaksvanor, så var data över vanorna till största delen 29 år gamla då analysen gjordes, och detta sågs som undersökningens svaga punkt.

Därtill är det viktigt att komma ihåg att s.k. störande faktorer märkbart kan förvränga resultaten i en dylik studie. Författarna konstaterar själva att mat- och motionsvanor, samt socioekonomisk bakgrund inte togs i beaktande. Dessa faktorer kan ha påverkat riskerna, varför resultaten bör tolkas ytterst kritiskt.

Slutligen saknar denna studie, liksom många andra epidemiologiska studier, statistisk styrka. Därtill kan det, liksom skribenterna sakligt påpekar, konstateras att eftersom det endast fanns elva fall av cancer i mun eller svalg i hela materialet kan man vid analysen av detsamma inte utesluta slumpens möjlighet.

Skribenternas slutsatser av sina egna resultat är följande:
”Våra resultat står i konflikt med påståenden om att användning av snus inte är en hälsorisk. Fastän riskerna med snus på basen av resultaten är märkbart mindre än med rökning, och det på basen av tidigare litteratur inte finns något samband mellan snus och muncancer, är möjliga risker förknippade med snus biologiskt sett logiska och det finns behov av tilläggsstudier. Riskerna kan för tillfället inte helt uteslutas.”

I en undersökning av Luo & co (2007) publicerad i The Lancet, i vilken man undersökte nästan 300 000 svenska män, upptäcktes inget samband mellan snus och muncancer.

Användning av snus tycks i Sverige vara i högre grad förknippad med alkoholkonsumtion än både rökning och icke-användning av tobak, vilket också kan öka risken för muncancer (Wickholm et al. 2003).