Snus: forskningsresultat, tolkning och nyhetsrapportering
2. Forskningsresultat, tolkning och nyhetsrapportering
4. Snus och cancer i bukspottskörteln
5. Snus och cancer i matsmältningskanalen
6. Snusets inverkan på risken för hjärt- och kärlsjukdomar
Snus är en tobaksprodukt som man - istället för att röka - håller under läppen så att nikotinet och andra ämnen tas upp direkt till blodomloppet via munnens slemhinnor. Snus används i Europa främst i de nordiska länderna, samt i någon mån i Afrika, Asien och USA. På andra håll i världen föredras torrt snus (snuff), i norden fuktigt snus.
I Finland är det framför allt unga män, speciellt idrottare, som använder snus. T.o.m. 44 % av 18-åriga pojkar har prövat snus (Huhtala et al. 2006). Orsaken anses vara tron att användning av snus inte försämrar idrottsprestationen, till skillnad från rökning. Bland kvinnor är snusning ovanligt i Finland, men i Sverige snusar upp till 6 % av alla medelålders kvinnor (Lundqvist et al. 2008). Även i Finland har nästan en femtedel av 18-åriga flickor prövat snus, men regelbunden användning är ytterst ovanlig (Huhtala et al. 2006). Användandet av snus inleds ofta betydligt senare än rökning. Enligt en svensk undersökning hade en tredjedel av de dagliga användarna börjat snusa efter att de fyllt 22 år (Ramström et al. 2006).
Snus anses ofta vara ett mindre skadligt alternativ till röktobak. Detta har inte behagat EU, och år 1992 förbjöds försäljning av snus i samtliga EU-länder. Endast Sverige har fått specialtillstånd att fortsätta sälja snus. Även i Australien är försäljning förbjuden. Världshälsoorganisationen WHO är av åsikten att snus inte har någon hälsofördel (World Health Organization). Snusets försäljningsförbud i Finland har dock inte hejdat användningen. Tvärtom ökade populariteten efter att förbudet trädde i kraft, eftersom det är mycket lätt att få tag på snus (Huhtala et al. 2006).
Snus tillverkas av tobakspulver, till vilket man tillsätter aromämnen och andra tillsatser för att förbättra upptaget av nikotin. Snus innehåller till en stor del samma skadliga ämnen som cigaretter – nikotin, tobaksspecifika nitrosaminer, rester av bekämpningsmedel, tungmetaller och radioaktiva ämnen. Totalt innehåller snus över 2500 kemiska ämnen. Skillnaden till röktobak är, att snus inte innehåller tjära eller de skadliga ämnena i tobaksrök.
Nikotinhalten i snus är t.o.m. högre än i vanlig tobak, och detta nämns ofta då man talar om snusets faror – men milligrammen säger inte allt. Upptaget påverkas i hög grad av pH-värdet, vilket i svenskt snus är relativt lågt och därför hålls upptaget på en lägre nivå än i fallet med torrt snus (Ayo-Yusuf et al. 2004). Eftersom nikotinet i röktobak absorberas fullständigt och snabbt via lungorna, är den maximala nikotinnivån i blodet oftast högre hos rökare än hos snusare. Det finns stora skillnader mellan olika märken av snus. I en undersökning hade snuset med mest nikotin en 2,5 gånger högre nikotinhalt än snuset som innehöll minst nikotin (Lunell et al. 2005). Snuset med den högsta nikotinhalten fick till stånd lika höga halter av nikotin i blodet som hos rökare.